En analys om glasets betydelse i arkitekturhistorien
2002
Konsthögskolan Arkitektur

Room with a view ger utsikt, överblick och kontroll från en förhöjd position. Den som befinner sig i ett room with a view ser mer och besitter på så vis kunskap och makt. Från ett utsiktstorn kan annalkande fiender upptäckas i tid eller villebråd siktas, från ett vakttorn kan medborgare eller fångar övervakas. Under 1900-talet utvecklas utblicken till att bli ett arkitektoniskt tema. Konstruktivismens heroiska projekt (tornbyggnader, utkragande utsiktsbyggnader) höjer sig över sin omgivning och blickar in i framtiden. Bostaden har under hela modernismen fram till idag utblicken som ständigt sidotema. Glasets uppgift i ett room with a view är att vara ett skyddande skikt som inte obstruerar utblicken.

:1 Lina do Bardis Casa de Vidro är tillägnat det storslagna panoramat - att bo och att blicka ut har blivit en och samma aktivitet. Byggnaden är upplyft på smäckra pelare och bostadsutrymmena nås via en trappa som underifrån penetrerar utsiktsplattformen. Trappan vänder sig från utsikten och först när man träder in genom dörren till bostadsrummet och vänder sig om i riktningen man kom ifrån erbjuds man den vidunderliga utsikten genom den helglasade fasaden. Allting i rummet ställs i relation till utsikten. De fribärande bokhyllorna har hyllplan i glas så att man mellan, över och under böckerna fortfarande har tillgång till utsikten.

:2 Katarinahissen är ett av få konsekvent genomförda konstruktivistiska byggnadsverk. Gondolens bar hänger under gångbron likt passagerarkabinen till en Zeppellinare. Genom de utåtlutande glaspartierna ser man Tage William Olssons sinnrikt utformade trafikapparat - ett myller av bilar, spårvagnar, pråmar och fotgängare, en maskin att förflytta sig i. Den moderna restaurangbyggnaden erbjöd överblick över det framväxande moderna stadssamhället som presenterade sig i all sin dynamik och komplexitet.

:3 Future Systems skapar för Nat West Media Centre vid Lords kricket ground en byggnad som är ett öga. Den upplyfta organiska volymen domineras av det stora ovala glaspartiet som riktas mot planen. De utåtlutande glasen är befriade från bärande profiler och lämnar sikten helt fri. Till och med beslag för vindavstyvning är av glas. Innanför sitter journalisterna på sina vita stolar och registrerar likt tappar och stavar allt som försiggår på spelplanen nedanför.

:4 När Renzo Piano renoverar Fiats Lingottofabrik kompletteras byggnaden med en utkragande konstruktion på taket. En skimrande blå glasbubbla innehåller ett nytt sammanträdesrum med direkt tillgång till helikopterplattan utanför. Härifrån har man obehindrad utsikt i 360 graders vinkel, inte bara över fabrikskomplexet utan bort över hela Turin. Här sitter de som vet allt och ser allt och därför äger rätten att ta de stora besluten.

Showcase presenterar ett objekt eller en vara. Glaset bildar ett hölje/en gräns som gör det som finns innanför oåtkomlig. Antingen för att skydda ett ömtåligt objekt som i vitrinskåpet eller utställningsmontern eller för att skapa begär som i skyltfönstret. Värdet på det som presenteras i ett showcase mångdubblas genom kombinationen av att vara fullkomligt synligt men ändå oåtkomligt. Begäret som väcks kan vara av olika natur - relikskrinet genererar begär efter salighet, strippbåset sexuellt begär, den uppglasade buisness-class loungen begär efter att få tillhöra en annan samhällsklass. Det som exponeras kan även representera någonting mer en sig själv - en idé eller en verksamhet. Byggnaden agerar i dessa fall skylt.

:1 Även om Mies van de Rohe beskrev Farnsworth house utifrån relationen mellan rummet och den omgivande naturen så är glasets främsta uppgift här inte att möjliggöra ett flytande oavgränsat rum i symbios med sin omgivning (jämför invisible/unlimited space). Den missnöjda Edith Farnsworth beskrev känslan av att vistas i huset som att vara i en röntgenapparat - hon kände sig betraktad och utställd i sitt eget hem. Farnsworth House är ett showcase som ställer ut idén om den moderna bostaden och livet däri för allmän beskådan. Därför motsätter sig Mies hårdnackat installationen av myggnät - inifrån skulle dessa knappast störa utblicken men utifrån skulle byggnaden tappa sin egenskap av utställningsmonter. (Farnsworth house är mer en ett showcase, det är en showcage.)

:2 I en tid av ekonomisk uppgång och framtidstro ritade Paul Schneider Eisleben Västtysklands första parkeringshus efter kriget - Hanielgarage i Düsseldorf. Ytterväggarna till pelardäckskonstruktionen är helt i glas så att de parkerade bilarna kan beskådas samtidigt som de är skyddade från väder och vind. Under det på pelare upplyfta motellet som hörde till garaget lämnade man bilen, som sedan kördes upp för rampen och parkerades. Genom att göra logistiken kring detta nya bilburna boende synlig agerar det transparenta garaget utställningsmonter för det motoriserade samhället.

:3 Lumafabriken kröns mot Hammarbykanalen och staden av ett runt om uppglasat rum. Detta skulle kunna ha varit styrelserummet där beslutsfattarna med överblick och kontroll fattade de viktiga besluten (jämför room with a view:4). Istället är det rummet där glödlamporna provades. Om natten lös lamporna och rummet var på så vis en skylt för verksamheten i byggnaden. Inte produkten/glödlampan i sig utan vad den kan - att ge ljus - ställdes ut.

:4 Peter Celsing liknade Kulturhuset vid ett varuhus. Fasadritningarna från tävlingen tyder på hur han förväntade sig att byggnaden skulle te sig - som ett stort skyltfönster där verksamheten ställer ut sig själv. Kulturhuset är på så vis ett dynamiskt och interaktivt showcase. Varje medborgare kan delta i verksamheterna och på så vis påverka det som fasaden exponerar mot staden.

Enviromental bubble erbjuder ett rum med kontrollerat klimat. Man skyddas från en omgivning som på ett eller annat sätt ses som ofördelaktigt eller till och med hotfullt. Glasets förmåga att agerar klimatskydd samtidigt som solens ljus och energi släpps in är den nödvändiga förutsättningen. Snarare än en byggnad är enviromental bubble en klimatmaskin som kombinerar gammal kunskap med avancerade teknologi. Den har alltid egenskapen av att vara inåtvänd. Världen utanför, försvinner ur medvetandet när man träder in.

:1 Urtypen av enviromental bubble är växthuset. I och med industrialismen och det moderna samhällets framväxt får byggnadstypen utökad betydelse. Nya produktionsmetoder för glas och stål tillåter långt större glasbyggnader än tidigare. Växthuset blir en symbolisk byggnad i den moderna människans strävan efter överlägsenhet över naturen. Sätt ur detta perspektiv är det inte en tillfällighet att monumentalbyggnaden till världsutställningen 1851 ritas av trädgårdsmästaren och växthuskonstruktören Joseph Paxton. Christal Palace är urtypen för ett modernt enviromental bubble.

:2 De första inköpsgalleriorna i Paris och Milano är samtida med de stora växthusen i England. Skillnaden till en vanlig stadsgata är att överglasningen möjliggör ett fördelaktigt klimat för handel året runt oavsett väder. Gallerian erbjuder en stabilt tempererad och friktionsfri miljö, befriad från omgivningens oberäknelighet. Sedan dess har shoppinggallerior utvecklas efter samma linje. Man rör sig längs gator och gränder, ut på stora öppna torg där solen lyser in och kastar skuggor - allt medan man slipper blåst, regn, kyla och den trista vardagen. (Nutida nöjescentra som Heron city vid Kungens Kurva utanför Stockholm kan ses som en utveckling denna princip - väl inne försvinner världen utanför ur ens medvetande trots att enorma glasytor ger full utblick).

:3 I den hangarliknande glaslådan i Jourda & Perraudins government training center i Sodingen är temperaturen under vinterhalvåret alltid 5 grader varmare än utomhus. Därigenom kan man upprätthålla ”medelhavsklimat” långt in på hösten och en cappuccino kan avnjutas i bara skjortan. Men den självförsörjande byggnaden är inte bara oberoende av det omgivande klimatet utan även av de omgivande kvarteren. På så vis motverkar valet av byggnadstyp den demokratiska ambitionen. Det som var tänkt att vara ett öppet rum för medborgarna är ett inåtvänt växthus utan relation till sin omgivning.

:4 Buckminster Fullers projekt Geodesic Dome over Manhattan är typiskt för sin tid. Den är ett typiskt resultatet av 60-talets märkliga kombination av obegränsad tro på teknologins lov och den ständiga rädslan för ett kärnvapenkrig som det kalla kriget framkallade. I Fullers projekt skall den enorma glaskupan över Manhattan skydda invånarna från den aggressiva miljön som staden själv har skapat - smogen. En högteknologisk uppfinning skyddar från effekterna av en annan. (Vem bor utanför kupan?)

Invisible/unlimited space är drömmen om rummet som finns där men inte syns. Illusionen möjliggörs genom glasets egenskap av transparens - när rummets gränser osynliggörs kan rummet inte längre uppfattas. Den som befinner sig utanför rummet upplever det som osynligt (invisible space), den som befinner sig i det upplever en oavgränsad rymd (unlimited space). I valet att skapa ett sådant rum är relationen till omgivningen det centrala. Ingen rumsgräns skall störa eller relativisera betraktarens relation till den.

:1 Bentham & Crouwel/Rob Nissjes skulpturpaviljong i Sans Beek skall ge illusionen av att konstverken står helt fritt i parken. Samtidigt skyddar den från regn och skadegörelse. Konstverken slipper en förmedlande ram och kan få en direkt relation till sin omgivning samtidigt som parken skonas från en störande byggnad.

:2 Kengo Kumas water and glass-villa ligger på en klippa med utsikt över Stilla Havet. De i sin helhet transparenta glasytterväggarna i översta våningen förhåller sig oberoende till stomme och det utkragande taket och erbjuder obehindrad utblick. Terassytan utanför är täckt med en vattenspegel. På så vis suddas både gränsen mellan inne och ute och land och hav ut och rummet kan obehindrat flyta ut och förenas med oceanens väldiga rymd.
(jämför med Farnsworth House: visserligen eftersträvar även Mies ytterväggens fullständiga transparens men aldrig ett oavgränsat rum. Därtill är rummet mellan de likformiga tak- och golvskivorna alltför väl definierat och avgränsat gentemot sin omgivning.)

:3 Musikpaviljongen i Berlage Beurse är utformad utifrån tanken att kunna hålla konserter i ett intressant rum trots att det saknar akustiska förutsättningar. Den helt transparenta volymen har kunnat ges en form som optimerats ur akustisk synvinkel utan att en konflikt med det befintliga rummet uppstår. Intrycken från musiken blandas hos konsertbesökaren obehindrat med de visuella intrycken från Berlages storslagna börshall. Samtidigt kan man utanför paviljongen fortfarande uppfatta hallens sammanhängande rumsvolym.

:4 Dirk Jan Postels/Rob Nissjes glasade förbindelsen mellan två byggnader i Rotterdam är det ultimata invisible/unlimited space. Helt omgiven av transparenta ytor ger den som går över glasbryggan intrycket av att sväva i fria luften. Glasets förmåga till att skapa illusionen om att inte finnas där bevisas av att personer med höjdrädsla helst undviker att gå ut på bryggan. (Kanske kan man inte komma längre i skapandet av denna byggnadstyp förrän man kan göra sig oberoende av gravitationen utan att ta hjälp av bärande materia.)

Lighthouse ger orienterbarhet och påbjuder färdriktning. Den förmedlar ett budskap om en hotande fara som kan undvikas. Förvandlingen från dag till natt, från inaktiv till aktiverad är den centrala egenskapen. I överförd bemärkelse är lighthouse mer än en lokal geografisk orienteringspunkt - det är ett meningsbärande monument. Byggnadstypen laddas med den politiska symbolik som har förknippats med glas från och med början av 1900-talet. Startpunkten står den under 1919-20 verksamma arkitekt- och konstnärsgruppen ”die gläserne kätte” för. Glasbyggnaderna i deras utopiska utkast agerar ljusfyrar som visar vägen in i ett nytt, lysande, kristalliskt samhälle.

:1 Edwin Örströms Glasskulptur Kristall vid Sergels Torg är placerad i fonden på tre av stadens huvudstråk. Om natten syns den från avlägsna delar av staden. Dess uppgift är större en att märka ut Sergels Torg eller Kulturhuset. Den agerar landmärke för hela idén bakom Hötorgscity - den nya rationella och (social)demokratiska staden.

:2 I modellfotografier till Rafael Moneos kongresscentrum i San Sebastian framgår tanken om de två byggnadsvolymerna vid strandkanten som lysande kristaller, synliga långt utifrån havet. Men det är mer än ett lokalt geografiskt landmärke. Genom sitt nya lysande kongresscentrum har San Sebastian ”satts på kartan” och skänkt ljus åt en av Europas periferier så att det internationella pengaflödet kan ledas förbi Baskien då och då.

:3 Guignard och Saners Chapel on the motorway agerar landmärke längs motorvägsrutten Hamburg-Gotthard-Rom. Mellanrummet i isolerglasrutorna i de stora fasadöppningarna är fyllt med krossat glas i olika gröna nyanser. Om kvällen skimrar det inifrån det belysta kapellet. Till resenären förmedlar det en påminnelse om farorna på vägen/olycksrisken och manar så till aktsamhet och hänsynsfullhet.

:4 Norman Fosters tillbyggnad av Reichstag i Berlin är den byggnad som i sin symboliska laddning kommer närmast utkasten från ”gläserne kätte”. Om natten strålar ljuset ut genom kupolen via den trombformade prismatiska rotationsaxeln. Ljuset är demokratibärande och glaset har uppgiften att sprida ljuset över nationen. Om dagen omvänds det demokratiska ljusets flöde - det fångas in i byggnaden, filtreras av åskådarna i kupolen och når parlamentarikerna nere i plenisalen.

Wunderkammer speglar, förvränger och skapar skenbilder. Betraktaren tror sig förstå rummets uppbyggnad för att därefter förvirras igen. Ögat luras - en genomblick visar sig vara en spegling, en rumsvolym visar sig vara hälften så stor som den uppfattades först. Glasytorna blir till sammansatta och stundtals svårtolkade bildytor. Glasets olika visuella egenskaper blandas. För att ytterligare förtäta effekten kan glaset sättas i relation till andra material och ytor eller utblickar.

:1 I interiörperspektiv till Barcelona-paviljongen avslöjas hur medvetet Mies van de Rohe eftersträvade en svårgripbar rumslighet fylld av skiktade genomblickar och reflektioner. Effekten som glasytorna ger kompletteras och förstärks av övriga ytor i paviljongen - skärmväggarnas blankpolerade marmor, den mörka släta vattenytan, pelarna i polerat rostfritt stål etc. Betraktaren som rör sig genom byggnaden aktiverar illusionsmaskinen som börjar producera skenbild efter skenbild.

:2 Dan Graham har ägnat en betydande del av sitt konstnärskap åt att utforska glasets förmåga att skapa just de effekter som Barcelonapaviljongen har förmågan att framkalla. Transparenta och reflekterande, raka och krökta glasytor komponeras i alla möjliga kombinationer i hans glaspaviljonger. I two-way mirror hedge labyrinth kombineras obrutna glasytor med täta häckar. Reflektionen av vegetationen i glaset förtätar effekten på liknande sätt som reflektionen av marmorväggarna i Barcelona-paviljongen.

:3 Reflektionen av den storslagna befintliga museibyggnaden är utgångspunkten till Ibos och Vitarts tillbyggnad till Musée de Beaux-Arts i Lille. Glasfasaden i den nya byggnaden bildar en skiktad yta, där effekten av den gamla byggnadens reflektion fördjupas genom ett screentryckt streckmönster på glaset och kraftfull färgsättning av korridorväggen innanför. I den delen av fasaden som reflekterar himlen framstår korridorväggen svagare eftersom himmelsreflektionen är ljusare. Istället syns glasytans streckmönster tydligt. I den delen av fasaden som reflekterar omgivningen framstår korridorväggen i all sin röd-gyllene prakt - färgmönstret fyller det gamla museets kontur. I mitten av byggnaden avbryts korridorväggen och tillåter en genomblick till stadssiluetten och himlen bakom - fasadens sista skikt. Den sammansatta visuella effekten blir sedan dubblerad genom den stora glastäckta plazan framför tillbyggnaden.

:4 I Herzog de Meurons projekt till Kramlich Residence and Media Collection kompletteras effekten av de krökta och i plan sammanflätade glasväggarna med projektioner av videokonst på väggarna. Utblickar skiktas med reflektioner och rörliga bilder till ett rum som undflyr all rumsuppfattning. (Temat i byggnaden tycks vara att förvirra besökaren till den grad att han slutar lita på sin förmåga på att kunna urskilja och definiera en verklighet. På så vis kommer videokonstens visuella kvaliteter till sin rätt - när den inte tolkas utifrån en förutfattad mening om verkligheten).