Artikel i tidsskriften RUM

TYCK TILL

Vad ska vi ha våra grönområden till? Genom att använda dem till odlingar kan stadens ekologiska strukturer förbättras menar arkitekten Jonas Jernberg som anser att svenska städer behöver omvärdera sin syn på grönytor och stadsodling.

Med avancerad teknik klarar vi att landa högteknologiska robotar att inhämta information till mänskligheten från planeten Mars. Men klarar vi att organisera ekologiskt uthålliga metropoler här på jorden? Synen, nyttan och användningen av gröna strukturer för jordbruksändamål i staden skiljer sig vitt mellan olika platser i världen.
Kampala i Uganda t.ex. är de småskaliga och decentraliserade systemen för persontransporter, varudistribution och matproduktion fördelade över hela stadens yta. Det som först tycks extremt kaotiskt visar sig vara extremt effektivt. Det är en inkluderande urbanitet där tätheten och blandningen i funktioner är lika viktig som höga exploateringstal. Uppdelningen mellan urbana och rurala aktiviteter, mellan utanför och i staden har upphört att existera i Kampala. Blandningen är total och utifrån ett västerländskt perspektiv kan man tala om en ny urbanitet. Det är en urbanitet som går i rakt motsatt riktning till den modernistiska planeringsprincipen.
I kinesiska städer finns en lång tradition av återföring genom ett ekologiskt produktionssystem där man återför avfall och utvinner näring till den odling och djuruppfödning som försörjer staden. I Holland är grönsaker en stor exportprodukt samtidigt som urbaniseringsgraden är mycket hög, I Singapore finns välutvecklade system för aquakultur i stadens parker, i Sankt Petersburg odlar man på betongförorternas platta tak etc.
I väst har vi inte problem med att tillgodose stadsbornas grundläggande behov av föda, men väl ett problem med städer som kräver enorma energiinsatser för att tillgodose just dessa behov. Det är dags att ifrågasätta de

Nytt från 10-gruppen

föråldrade motsatsförhållandena mellan det urbana och det rurala, insida och utsida av staden, kultur, kultivering och natur. Planeringens roll, effektivitet och giltighet står på spel när det är dags att undersöka alternativa urbana strategier för att organisera och rikta utvecklingen i snabbt växande städer, och i städer över huvud taget.
Om man tittar på de gröna strukturerna i Stockholm och andra svenska städer finner man att det finns en stark överbetoning på bevarandeaspekten av dessa. Man talar sällan eller aldrig om vad dessa områden ska användas till, deras produktiva potential. Ekologiska tjänster, rekreation och friluftsliv är självklara nyttoaspekter av dessa grön-strukturer som inte behöver stå i konflikt med en strategi för urbant jordbruk och matproduktion i staden. Man kan tänka sig urbant jordbruk i Stockholm. Det skulle kunna innebära en ny infrastruktur, en småskalig och decentraliserad struktur som vitaliserar, skapar nya stadsrum, nya funktioner och mötesplatser i staden. Processer kopplade till urbant jordbruk kan fungera som design och planeringsverktyg för att skapa sociala, rumsliga, ekonomiska, ekologiska värden på lång sikt.