Publikation Rum
2004

Kiosken tillhör en av stadens minst märkvärdiga byggnadstyper, samtidigt är den en av stadens mest fantasieggande, typiska, individuella
och elementära byggstenar. Den är betydelsefull för servicen och dess uttryck och utformning påverkar vår upplevelse av gaturummet. I fattiga städer som växer snabbt har kiosken en avgörande betydelse för människors försörjning och för etableringen
av kommersiella aktiviteter. Kiosken berättar om platsens historia och utveckling. Som en generell byggnadstyp existerar den på alla platser, i alla städer och i alla världsdelar och kiosken återspeglar en mångfald av kulturella uttryck. Form, ornamentik, affischering, skyltning av produkter, innehåll och funktion skiljer sig mellan olika platser men kioskens roll i staden är densamma överallt.
Kioskens typologi
Det som utmärker kiosken som byggnadstyp är dess roll i staden. Kioskens aktivitet och utbud vänder sig utåt, mot livet på gatan – det offentliga stadsrummet, på ett om man så vill klassiskt eller traditionellt sätt. Detta sammantaget representerar motsatsen till föreställningen om ett absolut stadscentrum, inglasade shoppinggallerier
eller utlokaliserade handelsplatser som kräver bil eller kollektivtrafik för att vara tillgängliga. Det är en urban struktur som tillgodoser invånarnas vardagliga och mest akuta materiella basbehov vid varje enskilt tillfälle i varje område och kvarter. Kioskens
idé är småskalighet och utspriddhet för att uppnå tillgänglighet
och närhet till kunden.
På så vis kan man också påstå att kioskens typologi är en effektiv,
publikvänlig och demokratisk struktur. Typiskt är att den uppförs med hjälp av enkla konstruktionsprinciper, i enkla material
och utan onödigt komplicerad teknik. Den lilla skalan ger den kiosken en hantverksmässig karaktär. Kiosken är först och främst en praktisk funktionsbyggnad men kan för den skull ha en stark egen identitet. Den finns på strategiska platser i till exempel passager, utmed trafikerade gator, vänthallar etcetera och fyller ut hålrum i staden som är för små eller på annat sätt obrukbara för andra verksamheter. Det finns ett anarkistiskt och kreativt drag över kioskbyggnadens möjlighet eftersom i princip vem som helst kan bygga en kiosk var som helst och försöka sälja vad som helst. Så fungerar det kanske inte i praktiken här hemma men på många platser där stadsbebyggelsen inte är lika reglerad och välplanerad som vår svenska, kan kiosken vara den vanligaste byggnadstypen för att bedriva kommersiella aktiviteter.
Kioskens definition
Om man slår upp ordet kiosk i ett uppslagsverk kan man läsa att ordet ursprungligen betecknade en lätt byggnad av central form, företrädelsevis belägen i en park. Kiosken är fristående eller lutar sig mot en större byggnad och är vanligen av trä med stora fönster eller delvis öppna väggar för att ge skugga och svalka. Byggnadstypen
introducerades i samband med det orientaliserande inslaget i 1700-talets så kallade engelska parker och uppfördes ofta i kinesisk
eller turkisk stil. Senare har kiosk blivit beteckning på små försäljnings- eller telefonbyggnader av trä, järn och glas. Kiosk har i dag även kommit att användas för att beteckna lite större byggnader. Ordet kiosk kommer från det turkiska »kök« där det har betydelsen lusthus, trädgårdspaviljong, försäljningsbod, villa etcera. Orden paviljong och villa kommer i sin tur av ett persiskt ord med betydelsen »hörn«.
Kiosken i staden
Ett sätt som »kiosken av idag« representerar sig på är just som »hörn«. En av de mest utbredda och etablerade varianterna är Seven
eleven-butikerna, som i mångt och mycket ersatt den traditionella
fristående och enskilt ägda kiosken. Butikskedjan har som medveten strategi att etablera sig i hörnlägen. I gatukorsningar är tillgängligheten och genomströmningen av potentiella kunder som störst. Överensstämmelsen mellan placeringen av kiosken och ordets ursprungliga betydelse är i detta fall identiskt.
Det är när stadens funktioner, estetik och strukturer i hög utsträckning
formaliserats, genom det kommunala planmonopolet,som kioskens individuella uttryck till stor del reducerats bort. Utkonkurrerad
uppträder kiosken i stället i form av småbutikskedjor och ägs av multinationella bolag. De får ett likadant utseende oavsett vilken plats, stad eller vilket land de ligger i. Oftast är de inlemmade i större byggnadskomplex och förblir opersonliga för flanören. På andra platser kan kioskens uttryck i gaturummet vara vulgärt, uppseendeveckande, hysteriskt, färgglatt och förvirrande. Mångfaldigad på en liten yta har den en betydande inverkan på gatans och stadsrummets identitet.
Kiosken i världen
I fattiga länder med unga städer och snabb urbaniseringstakt är den informella sektorn stor. Hela stadsdelar och handelscentrum består av kiosker uppradade bredvid varandra. Flera kiosker i grupp bildar en bebyggelsestruktur, en spontan handelsplats av temporärt
slag. Kanske är det ur marknadsplatser som dessa, uppbyggda av små kiosker, som städer än gång skapats och vuxit fram ur. Här är den individägda kiosken, efter bostaden och tak över huvudet, ett medel för överlevnad för många människor. Kan du erbjuda en tjänst, sälja lite av ditt överskott, eller driva handel ökar det dina förutsättningar till ett bättre liv i staden. Här är också kioskens funktion och innehåll mer varierad än vad man kanske tror. Den kan rymma frisersalong, barberare, skräddare, videobiograf, frukt och grönsaker, tvätteri, slakteri, mjölk-, ägg- eller brödbod, järnhandel,
diverse handel, spannmål, hemelektronik, restauranger, blomsterhandel, presenter, rörmokeri. De små måtten och den minimala skalan gör att densiteten av funktioner blir extremt hög, även om det i många fall är samma utbud, service och funktioner som återupprepas om och om igen. När hela stadsdelar består av kiosker vars funktioner är ensartade krävs innovation och unikhet för att inte försvinna i mängden. Det tillsammans med småskaligheten
i bebyggelsestrukturen skapar ett lapptäcke av yta, skyltar material, mönster, färg och form. En dekorerad och uttrycksfull, enastående design är ägarens medvetna eller omedvetna sätt att locka kunder och marknadsföra den egna verksamheten.
Kiosken i arkitekturen
Kioskens arkitektur tar sig nya uttryck när stadens formaliseras och permanentas. Kanske är det självklart för en västerländsk arkitekt från ett land där få byggnader kommer till utan planering
och där det mesta inom byggande är reglerat att intressera sig för byggnader som uppstår spontant, utan design, direkt ur människors kreativitet. Det individuella uttrycket blir en källa till fascination och inspiration.
Hur omöjliga utrymmen i Tokyo tas i bruk av minikiosker har arkitekten Yoshiharu Tsukamoto från Atelier Bow Wow dokumenterat och skildrat i boken Pet Architecture Guide Book. Han liknar dessa små kioskbyggnader vid husdjur som i sig inte är mänskliga men som liknar oss och därför väcker stor sympati. På samma sätt fungerar det med dessa små kioskbyggnader som i sig inte är »riktiga byggnader« men som liknar byggnader och med sin skala och idérikedom väcker glädje och fascination hos brukaren och betraktaren.
Andra samtida arkitekter har arbetat med denna enkla byggnadstyp
för att skapa ny och intressant arkitektur av det anonyma och vardagliga. Exempel på detta är det holländska arkitektkontoret
mvrdv:s entrékiosker i Hoge Veluwe nationalpark och den franske arkitekten Bernhard Tchumis Folies i Park la Vilette. Det kanske intressantaste svenska exemplet på ny kioskarkitektur är arkitekterna Tham Videgård Hanssons stukade kiosk i lättmetall för Gateau som står på Stureplan under sommarmånaderna.
Kiosken i framtiden
Ingen kan ifrågasätta funktionaliteten i de kiosker vi har i Sverige, servicen och tillgänglighet hos »kioskkedjorna« är svåröverträffad.
Kanske kan man sakna det unika och personliga. Trots detta kommer den solitära kiosken att fortsätta existera och utvecklas sida vid sida med »kioskkedjorna«. Kiosken ger utrymme för det individuella, spontana och annorlunda att existera. Den berikar staden med sin närvaro och därför behövs den. Kiosken kommer att överleva eftersom det alltid kommer att skapas hålrum, ytor och utrymmen i staden som är outnyttjade och till vilka inga andra funktioner passar.