Nyköpings tidning
2002

Mycket skulle kunna förändras inom arkitekturen om en lite friare anda slog igenom hos stadsplanerarna. Det menar Kalle Dinell, och får medhåll av sina kollegor Karin Philip och Tobias Ossmark.
De är alla nyutbildade arkitekter under 30, och jobbar i Stockholm.
Exklusivt för SN:s läsare har de skissat på hur Nyköping skulle kunna genomgå en förändring. Folkungavallen har byggts in och blivit ett kombinerat idrotts- och bostadsområde. Rondellen vid Oppeby har omvandlats till ett hypermodernt handelscentrum, med närhet både till Skavsta och järnvägsstationen.
Visionerna är många och möjligheterna obegränsade. I alla fall på idéstadiet. Tyvärr ser inte alltid villkoren inom deras yrke ut så. Det som de alla tre upplever som ett hinder är att planeringsfasen är väldigt låst. Varje projekt ska malas genom demokratins kvarnar, tills det inte alltid finns så mycket kvar.

- - - -

Nyköping _ loopstaden

Vi bad de tre arkitekterna skissa på hur Nyköping skulle kunna utvecklas till en mer modern stad. Resultatet blev ett sorts parallellt centrum, som kretsar kring tre poler: "shop-around", "bo-vallen" och "järnvägsparken". Allt detta knyts samman genom att Brunnsgatan och Västerleden kopplas samman i en "loop".
Ritningarna befinner sig på visionsstadiet och ska ses som skisser eller tankeexperiment, snarare än definitiva lösningar, för det krävs mer tid. Men genom skisserna illustreras många av deras tankar kring vilka möjligheter som finns för att åstadkomma ett nytänkande inom arkitektur och bostadsbyggande.

loop
Loop: Utgångspunkten för stadsbildning är ett flöde av människor. Den gamla stadskärnan i Nyköping är uppbyggd kring flödet från trafiken på vatten och järnvägen. En utbyggnad av staden borde istället ske kring de flöden som korsar staden i dag, det vill säga biltrafiken och järnvägen.
Vägen från flygfältet i Skavsta når Nyköping och gör en stadsloop in genom den gamla staden och ut på E4:an igen. Vi föreslår att den loop som Brunnsgatan och Västerleden gör genom Nyköping förstärks, genom att de båda vägarna kopplas ihop ordentligt. Det område som loopen ringar in, motsvarar storleken på den historiska stadskärnan och har tågstationen som centrum.
Detta stadsutvecklingsområde genomkorsas av en "järnvägspark" med gles bebyggelse som förbinder omgivande grönområden med Nyköpingsån.

bovallen
Bo-vallen: I järnvägsparken står park och bebyggelse i ett intimt samspel. Den redan fina Folkungavallen förädlas ytterligare genom en "bo-vall" som skärmar in området och ger boende i en ny miljö. Mot järnvägen kan arbetsplatser förläggas.

shoparound
Shop-around: En helt ny byggnadstyp vid en motorled. I anslutning till motorvägen anläggs ett nytt handelscentrum som är lättillgängligt både för bilister, cyklister och gångtrafikanter.
Platsens närhet till E4, flygfält och den nya loopstaden är gynnsam för både externhandel och lokal service. Med externhandel menas outlets, byggvaruhus och andra typer av större varuhus som ofta finns utanför städer. Här kombineras det med lokal service, det vill säga mindre butiker, postkontor etc..
Spiralgatan, mellan den yttre och inre cylindern, gör det möjligt att ta bilen med sig. Där finns gott om parkeringsplatser.

- - -

Visioner för framtidens boende

Bo Unga 1
Det finns oändliga möjligheter för arkitekturen, men det finns också hinder för den konstnärliga friheten. Det menar arkitekterna Kalle Dinell, Tobias Ossmark och Karin Philip.
Bo Unga 2
Stockholmsarkitekterna Karin Philip, Tobias Ossmark och Kalle Dinell tror att den största utvecklingen inom arkitekturen kommer att ske utanför städernas centrum. Vi lät dem skissa på hur Nyköping skulle kunna utvidgas.
Bo Unga 3
Tobias Ossmark
Bo Unga 4
Karin Philip
Bo Unga 5
Kalle Dinell

De är unga och välutbildade. De har inte hunnit jobba som arkitekter så länge. Men de har bestämda uppfattningar om det mesta som rör arkitektur och bostäder. Det största hindret för att de ska kunna utföra storverk, är trögheten i stadsplaneringssystemet.

_Jag tror att det behövs en friare anda bland arkitekter och planerare. Nästan allt är lekfullt, utom de hus som finns i dag. Är det inte väldigt underligt att det som byggs måste vara likt det intilliggande? Det innebär ju att det inte går att ändra något, säger arkitekten Kalle Dinell engagerat.
Karin Philip och Tobias Ossmark nickar instämmande. Alla tre har tagit sin arkitektexamen för inte så länge sedan, och har jobbat som arkitekter ett eller ett par år.
Vi träffas på Tobias och Kalles arbetsplats, ett arkitektkontor i centrala Stockholm med 21 arkitekter. Karin driver en mindre firma tillsammans med tre andra som ritar både hus och inredningar till bland annat butiker och restauranger. Samtalet pendlar mellan att handla om väldigt konkreta saker som arbetsvillkor och mer svårgripbara tankar om framtida byggande.
Tobias plockar fram en ritning som han har jobbat med. Den får Kalle att bli mycket entusiastisk. Ritningen föreställer ett tänkbart (eller otänkbart?) framtidsboende. Han har utgått från en idrottsplats. Istället för läktare omges fotbollsplanen av bostäder.
_Det här är ju fantastiskt för dem som är fotbollsintresserade. Alla har en fast uppfattning om vad en idrottsplats är. Tänker man i lite nya banor kan väldigt mycket förändras, säger Kalle.
Vad han är ute efter är att det måste kunna finnas olika typer av boende. Allt behöver inte vara likadant. Men det finns hinder som de tre arkitekterna upplever som nästan omöjliga att forcera.
_Jag har fått lite inblick i det som kallas planering. Det känns hopplöst ibland. Det är så otroligt många steg som ska tas. Meningslösa förundersökningar och utredningar. Om den här fasen var enklare och snabbare skulle det få en direkt effekt på boendet tror jag, säger Tobias.
Han menar att stadsplanerarna och beslutsfattarna är låsta i vissa tankar. Som att man måste bygga antingen i slutna eller öppna kvarter. Det måste istället finnas en rad olika variationer och strategier för bostadsbyggande.
Men de flesta verkar ju vilja bo i äldre lägenheter eller hus. Vad beror det på?
_Det var någon som uttryckte det där ganska bra. Han menade att det inte var så konstigt att äldre lägenheter och hus var populära. Det som var dåligt av den äldre bebyggelsen har ju redan rivits. Sen tror jag miljonprogrammet har förstört mycket av experimentlustan hos svenska arkitekter. Det är något som inte får upprepas, säger man. Men det var faktiskt under 60-talet som svenska arkitekter provade mest nya grepp någonsin, säger Karin.
Ett annat hinder för kreativiteten som Kalle ser är att lekfullheten hos arkitekterna blir mindre och mindre med åren. Karin har delvis en annan uppfattning.
_Dels finns det olika roller på ett arkitektkontor. Det finns plats både för det tekniska och det konstnärliga. Jag tror att med lång erfarenhet så får man in den tekniska biten av yrket i ryggmärgen. Då kan man koncentrera sig på det konstnärliga. Jag tänker på arkitekter som Mies van der Rohe och Niemeyer.
Tobias fyller i och menar att många äldre arkitekter är väldigt skickliga på att bygga upp ett bra kontor och att stimulera de yngre. Man kan skilja ut tre nivåer i yrket: En medverkande arkitekt ritar. På den positionen börjar man vanligtvis. En handläggande arkitekt administrerar projektet. Det kan man bli efter fem sex år i yrket och det innebär högre lön. Högst står den ansvarige arkitekten Det är han eller hon som driver kontoret.
Anledningarna till att de blev arkitekter är olika. Kalle kom i kontakt med arkitekturen då han pluggade konstvetenskap. Han blev mer och mer intresserad av arkitektur och valde därför att utbilda sig till arkitekt.
För Karin var det ett självklart yrkesval. Sedan hon var barn har hon vetat att det var arkitekt hon ville bli. Varför vet hon inte riktigt, men hon följde den impulsen. Innan arkitektlinjen gick hon en 1-årig konstskola.
_Det passar mig väldigt bra att få skapa något inom givna ramar. Det finns en konstnärlig och en mer teknisk sida av yrket. Det gillar jag.
Tobias var först bestämd på att bli arkitekt. Efter gymnasiet ändrade han sig och läste filosofi och andra akademiska ämnen. Det fick honom att återigen bli sugen på något lite mer konkret.
_Jag tyckte arbetsformen var tilltalande. Som arkitekt har man ofta en tydlig uppgift att lösa, säger han.
När vi kommer in på bostadsbyggandet i framtiden har de återigen bestämda åsikter. Den största utvecklingen inom arkitekturen kommer att ske utanför städernas centrum, menar Karin.
_Stockholms innerstad har blivit som ett museum. Det finns en väldig centrumfokusering. Men det händer mest spännande saker i förorterna, säger hon.
Kalle tror att det här gäller även mindre städer. Vad det handlar om är bara att lyfta fram de kvaliteter som redan finns både i förorterna till storstäder och i orterna kring mindre städer. Han kallar det "att synliggöra det osynliga".
Ett övergripande problem med hela bostadsmarknaden är enligt Karin att det saknas billiga och enkla boenden.
_Jag tycker det är förfärligt att det ska behöva finnas hemlöshet i samhället. Det är också brist på studentbostäder. I Sverige finns det inga alternativa boenden. Det går inte att bo med lägre standard och till exempel dela dusch med sina grannar, även om det säkert finns de som kan tänka sig det.
När det gäller trender inom bostadsbyggandet säger de alla att den öppna planlösningen är väldigt inne just nu. De tror att det märks även på det som byggs i Nyköping. (De hyreslägenheter som Trobo bygger i Trosa har tagit fasta den öppna planlösningen.) En trend är ett svar på det som var tidigare. Därför är det populärt med mer färg invändigt i husen, som en reaktion mot gråskalor som dominerat några år.
Vad Tobias tror kan få genomslag framöver är mellanstora bostadsområden. Inte jätteprojekt och inte heller enstaka bostadshus.
Kalle hoppas att det kommer att byggas mer hus i lättare material, som till exempel glas, som kanske inte behöver hålla i 100 år. Han vill gärna se en reaktion mot det beständiga och tunga som dominerar i Sverige.
Att använda runda former istället för det vinkelräta som traditionellt har dominerat inom arkitekturen, kan också vara en tänkbar utveckling.
_ Det är så fint med runda hus. Jag försöker få in det i varje projekt jag jobbar med. Men hittills har jag inte lyckats, säger Kalle som allra helst skulle vilja bo i ett runt hus.

Per Cornell Namn: Karin Philip Ålder: 29 år Uppvuxen i : Danderyd i Stockholm Utbildning: Arkitektlinjen i Stockholm samt en 1-årig konstskola Jobbar som: Arkitekt på Vida, en firma som hon driver med tre andra Bor: I en 1:a i Vasastan i Stockholm Vill bo: I en våning i Stockholm med stadskänsla och terrass, samt ha ett hus vid vattnet Favoritstad: New York
Namn: Kalle Dinell Ålder: 28 år Uppvuxen i : Sollentuna i Stockholm Utbildning: Arkitektlinjen i Stockholm. Delar av utbildningen i Ungern och i Tokyo Jobbar som: Arkitekt på Rosenbergs Arkitekter Bor: I en 2:a i Vasastan i Stockholm Vill bo: I en större våning i Stockholm, eller i ett runt hus Favoritstad: Tokyo
Namn: Tobias Ossmark Ålder: 28 år Uppvuxen i : Bromma i Stockholm Utbildning: Arkitektlinjen i Stockholm samt fil.kand. i filosofi Jobbar som: Arkitekt på Rosenbergs Arkitekter Bor: I en 1:a i Gamla stan i Stockholm Vill bo: I en våning eller ett stadsradhus, i Stockholm, med flera etage Favoritstad: Barcelona
(restan av artikeln finns att ladda ner som PDF)